Om att hamna i ett kök med politikprat alldeles på tok försent. Fötter som gjuter sig fast och röster som aldrig slutar prata. Inte för att det inte är intressant. Bara alldeles på tok försent.
En ny dag känns då väldigt tung, speciellt i ögonlocken. Har varit i parken och rastat en flicka, sytt och städat huset. Nu finns det dock ingen energi kvar.
Med magen full av yoghurt ska jag nu sluta mina blå i sisådär en och en halv timme. Sen är det peppning som gäller innan jag lämnar huset och beger mig till Lovisa i prickig klänning. Vi ska sätta på lösögonfransar och dansa hela natten.
Imorgon är det Designmuseum som gäller och en liten sovmorgon om det går. Vi är i möjligheternas stad där ljuset aldrig släcks, så därför är det svårt att koppla av.
För det mesta är det vårt största problem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar