Jag passar barn,spenderar pengar och passar barn

Jag åker tunnelbana, dagdrömmer, går fel, åker tunnelbana, åker för långt, åker tunnelbana, småspringer mellan turister som står och dagdrömmer.
Jag träffar Lovisa och hennes föräldrar i en blommig affär, kramar om dem och allt känns så naturligt och roligt. Vi köper upp halva Body Shop och tittar runt på alla stånden längst med den långa gatan.
Indisk mat i magen och sen in på Primark och rota. Alltid hittar man något.
Vi går och går, dricker te och kaffe innan bussen kör oss mot vila och svensk mat. Lovisas föräldrar han lyckats hitta en superfint lägenhet där vi slappar och äter fläskfilé och avokado. Vi tittar på enelskmännens Halv åtta hemma os mig och klipper hår. När vi somnar har vi gula öronproppar instoppade i öronen och lika mycket täcke och plats i sängen. När vi vaknar har en allt täcke och hela sängen för sig själv.
Jag är inte den som är den, jag är den andra.

Med näsan nerkörd i kartboken leder mina ben mig till gator jag aldrig varit på och aldrig kommer sätta min fot på igen. Efter en stadig svensk frukost med hembakat bröd, hemmagjorda flingor, filmjölk och ägg gör jag två av Londons söndagsmarknader på egen hand. På Spitalfield Market köper jag en lila mössa som passar till min nystickade halsduk. Den är dagens projekt- att göra den mer Sofi-ig.
Lite klen soppa i magen och några kassar senare glider jag in på John Lewis syavdelning och letar knappar. Jag tittar på garn, tyg och fina band som man nästan inte kan låta bli att köpa.
Sen tar jag tunnelbanan hem.
Jág går inte fel, åker inte fel tunnelbana, åker inte förlångt.
Jag äter yougurt och drömmer om kalla vinternätter, musik och julen.